 |
|
|
|
|
|
Damkronornas OS-bragd
Även om det är nu framgångarna har kommit för svensk damhockey, så lades grunden redan efter under de förra Olympiska Spelen i Salt Lake City. Det var då man tog fram en plan för hur damhockeyn skulle kunna utvecklas och hur vi skulle kunna bli bättre. Man kom då fram till att det absolut enklaste var att förbättra tjejernas styrka och kondition. Detta var något som alla kunde förbättra, och det krävdes inte att vi alla var samlade för att träna på det.
Sagt och gjort, träningsdosen ökades markant och under det senaste ett och ett halvt året har tjejerna tränat två till tre pass per dag, och detta har nu resulterat i att vi kan stoltsera med ett OS silver.
Även om spelare har kommit och gått så har vi under de senaste åren haft en mer fast trupp, bestående av en stomme på ca 15 spelare och de har alla följt vårt strikta och hårda program på ett beundransvärt sätt. Sen måste jag även tacka SOK för att de har hjälpt oss i vår satsning. Detta har gjort att en del tjejer inte har behövt arbeta heltid vid sidan om hockeyn, utan har klarat sig på att jobba halv- eller deltid.
På plats i Turin
Det var lite om grunden och förklaringen till våra framgångar. Nu flyttar vi oss fram till vår tid i Turin. Truppen samlades i Landskrona tio dagar innan vår första match och därifrån tog vi oss ner till Turin och sen vidare till Schweiz för att spela en träningsmatch. Vi valde sen att vara med på OS-invigningen som var otroligt pampig och ett minne för livet. 
Malmö Redhawks OS-representanter i samband med invigningen: Alexander Semjonovs, Peter Bolin och Kim Martin.
Dagen efter invigningen spelade vi vår första match mot Ryssland. En match som sågs som en nyckelmatch för hur hela turneringen skulle sluta för oss. Det visade sig att vi var det klart bättre laget och vi tog en trygg 3-1 seger, som egentligen borde ha blivit större. Därefter väntade Italien, som var vår lättaste match. Även om de har ett lag med unga och duktiga spelare, så håller de inte samma klass som många av de andra lagen. Ett lag som däremot håller väldigt hög klass var Kanada, som vi mötte i vår sista grundspelsmatch. Denne match betydde inte så mycket mer än prestige i och med att vi redan var klara för semifinal. Kanada vann matchen klart, och vi kom inte riktigt upp till den nivå som vi hade hållit i tidigare matcher.
Slutspelet
Därefter väntade alltså OS-semifinal och för motståndet stod alltså USA. Sedan drygt ett år tillbaka har vi även jobbat mycket med att tro på det som andra tror är omöjligt. Vi har lärt oss att tro på att vi kan rubba på de allra bästa, vilket vi även lyckades med i OS. Vi har använt filmer som t.ex. ?Så som i himmelen? som inspirationskällor, och det har helt klart varit en bidragande faktor till våra framgångar. Tjejerna vågar tro på sig själva och det hade vi nytta av mot USA. Realistiskt sätt så visste vi att vi kunde ta brons, men vi valde istället att jobba med en visions om att vi kunde ta oss ett snäpp längre.
I matchen mot USA var Kim fruktansvärt bra och hon tog nästan allt. Detta gav oss medgång och USA började spela mer och mer som individualister och vi spelade mer och mer som ett lag. Även om det kanske hörs lite konstigt så kände vi oss faktiskt ganska lugna när vi kom fram till sudden och straffläggningen. Vi var inne i en medgångs period och hade kommit fram till vad som kändes som en positiv spiral. Sen visste både vi och USA att Kim verkligen var het i målet.
Det är många som har frågat om det inte var svårt för oss att ladda om till finalen efter semin, men det gick ganska bra. Vi valde att först ta hand om massmedia och därefter isolerade vi oss mer eller mindre i en dag och laddade om, fokuserade och samlade oss. Jag tycker att vi gör en ganska bra match mot Kanada och står upp bra. Vi vinner faktiskt sista perioden vilket visar ännu en gång att vi har blivit fysiskt starka. Jag tror faktiskt att vi alla gick ifrån matchen raka i ryggen och även om vi får stryk så vet alla att vi gjorde en bra match.
Mottagandet och framtiden
Vad vi har hört i efterhand så var det många hemma i Sverige som följde vår framfart på isen, något som vi själva också märkte när vi först landade på Arlanda och sen med det mottagandet som vi fick i måndags på Medborgarplatsen i Stockholm. Det var verkligen jättekul och alla tyckte att det var extra roligt att vi fick dela det tillsammans med Tre Kronor, som vi i princip har levt tillsammans med de senaste veckorna. Killarna har verkligen varit jättepositiva till det vi har gjort och har stöttat oss hela vägen.
Damkronorna och Tre Kronor fick ta emot folkets hyllningar på Medborgarplatsen i Stockholm.
Förhoppningsvis har vi nu visat att det är nog så spännande att titta på dam- som herrhockey. Det är alltid svårt att omsätta en framgång i ytterligare framgångar, men både våra och Tre Kronors framgångar hoppas och tror jag kommer att leda till att fler barn, tjejer som killar, börjar spela hockey.
Peter Bolin
Ungdomsansvarig Malmö Redhawks och assisterande coach Damkronorna
|
|
|
|
|
|
|