 |
|
|
|
|
|
Tro, jag vill känna tro Jag vill känna morgondagen nalkas där vid gryningen, eller hur gick den nu igen? På väg hem från en tung förlust mot Leksand på bortais far tankarna genom huvudet, helt utan struktur och utan svar. Vad är det som är på väg att hända, egentligen? Och om det där som kanske är på väg att hända händer – vad händer då?
Det är inte dags att summera, knyta ihop säckar eller dra slutsatser riktigt än. Men oavsett utgången av årets Kvalserie så finns det en del essentiella frågor som behöver svar. Hur bygger vi upp en stark förening på sikt? Hur bygger vi ett starkt lag på sikt? Hur kan vi på sikt tillgodose och ta nytta av våra utomordentligt duktiga ungdomsspelare? Och hur ökar vi intresset för ishockey och för den här föreningen i en fotbollstokig stad – när den är som galnast?
Det kräver goda idéer, engagemang och föreningens förmåga att ta tillvara på dessa saker – och förvalta dem på rätt sätt.
Malmö har haft ett ishockeylag i högsta serien i 15 år nu. Det är inte någon särskilt lång tid om man jämför med svensk hockeys största klubbar, men det som åstadkommits under de 15 åren lämnar ingen intresserad oberörd. Malmös hockeylag har engagerat många hockeyintresserade under dessa år. Motståndare har avskytt oss för föreningens sätt att etablera sig i eliten genom att värva ihop ett slagkraftigt lag, men samtidigt har poplaget Mif som senare blev Redhawks växt sig fast som en av de etablerade klubbarna – och i fotbollsstaden Malmö finns numera hockeykultur. Sådant kan man inte köpa, sådant växer, om man har tur, fram med tiden. Vi ser i dagsläget de sämsta publiksiffrorna i modern tid på gamla fallfärdiga Malmö Isstadion med det inåtbuktande och stundom svajande taket. Men den lilla publik som troget kommer och ser laget är i de flesta fall engagerad, och kunniga vad gäller både sporten och klubbens historia. Det är en del av vad framtiden bör byggas på.
Malmö Redhawks har ju som bekant en ungdomssektion värt all beundran, med många unga profiler som med rätt förutsättningar säkert kan bli toppspelare någon vacker dag i framtiden. Att på allvar våga satsa fullt ut på dessa, ge dem chansen att faktiskt misslyckas och lära av sina misstag, måste vara en självklarhet. Att våga satsa på sådana spelare, istället för äldre spelare som kanske sett sina bästa dagar och spelar som proffs ut i fingertopparna, behöver inte innebära någonting försämrande. Rutin är verkligen inte allt, det har vi sett, och ungdomlig hunger och entusiasm kan både ersätta och slå rutin. Och hjärta för sin egen förening bör vara ett nyckelord när Malmö Redhawks går in i framtiden.
För ett par år sen fanns en blandning av rutin och ungdomlig hunger i Redhawks. När ”di gamle” var trötta, oinspirerade eller tröga klev ungdomarna in och körde järnet. På den tiden kunde dessa ungdomar heta Kim Staal, Magnus Nilsson, Henrik Malmström eller Mika Hannula. Var finns deras motsvarigheter idag, när spelet kärvar för de rutinerade?
Det gäller också att föreningen, ända upp från styrelse ner till den trogne supportern, hittar en röd tråd som alla inblandade kan följa. Information bör vara tydlig, beslut korrekta och öppenhet för att skapa en ömsesidig förståelse viktigt. I den situation vi befinner oss i idag är varje engagerad och trogen supporter – oavsett om denne befinner sig på ståplats eller i guldvippen – viktig för föreningen och dess framtid.
Samtidigt står det klart, att det arbete Stefan Krüeger påbörjat och kommit långt med, vad gäller kommunikationen mellan ledning och följe, är någonting oerhört positivt. Det skall givetvis fortsätta att förbättras, men det finns i varje fall både fungerande kommunikation och samarbete – vilket gynnar båda parter.
Det handlar inte nödvändigtvis om lagbygge alltid, eller om att värva de största namnen. Det handlar om att bygga en grund där föreningen kan bygga sitt hus som kan stå fast och stabilt även när det blåser. Både styrelse och kansli måste vara av yttersta kvalité innan föreningen överhuvudtaget kan fortsätta resan. Sponsorer, supportrar och supporterklubb måste kunna känna förtroende för föreningen så att man gemensamt kan sträva mot samma mål och dra åt samma håll. När detta fungerar, vilket blir föreningens grund, kan en ny arena och ett nytt lag ta form. Arenan och de olika hockeylagen blir det hus som grunden skall kunna stötta oavsett väderlek.
Detta är mål jag vill sträva efter, och som jag tror på.
I dagsläget, när jag ser kortsiktigt på saken, vill jag känna tron på att vi på något mirakulöst sätt skall klara Kvalserien.
Text: Johan Cedervall
|
|
|
|
|
|
|