 |
”Jag är en känslomänniska”
Fem matcher och en poäng. Calle Steén hade en ganska jobbig försäsong. Men sakta men säkert har Calle Steén nu gått från klarhet till klarhet, det tog tid att komma till rätta i den fjärde klubben på lika många år, men nu verkar han ha gjort det.
 |
| Calle Steén. | Fjärde klubben på fyra år
Han har fästmön boendes i Karlskoga, brorsan Oscar i Örnsköldsvik, och fick i somras packa väskorna för flytt från Södertälje till Malmö. Calle Steéns hockeyresa har varit häktisk de senaste åren. För två och ett halvt år sedan flyttade han från Karlstad och Färjestad till Leksand som ramlade ur Elitserien, skrev på för Södertälje som tog sig upp och i somras blev det som sagt en ny flytt.
Jobbigt att byta miljö
Flyttandet tärde på Calle och han hade en tung start på vistelsen i Malmö och Redhawks. Han berättar själv om sin syn på sin insats såhär långt:
- Det har väl gått sådär. Det började väldigt tungt av olika anledningar, bland annat var det ganska jobbigt att byta miljö igen. Men jag tycker att jag har kommit in i det och det har gått lite bättre, men jag känner fortfarande att jag har med att ge, definitivt! Det har varit en ganska jobbig process att byta miljöer så mycket. Jag trivs jättebra i Malmö både socialt och med klubben, men som för alla som byter jobb så tar det lite tid innan man hittar rätt och kommer in i det, berättar Steén.
Paulsson – som en bror
På isen har han hittat rätt i en allt högre utsträckning och i Marcus Paulsson har Calle fått en radarpartner. De trivs ypperligt tillsammans – både på isen och utanför densamma.
- Det är jättekul att lira med honom. Det är högt till tak och så, vi tänker likadant i de flesta situationer och har lätt att prata om saker och ting, säger Calle.
Lika både som människor och som spelare. Både Calle och Marcus är begåvade med stort tekniskt kunnande, de jobbar hårt och åker mycket skridskor.
- Ja, allt är ganska liknande! Fast han tänker mer skott och jag mer pass, så det gör väl att vi fungerar extra bra ihop (haha). Det känns faktiskt lite som när jag spelade med lillebrorsan. Det är roligt, han kör hela tiden, är en skicklig och duktig spelare, berömmer Calle sin radarpartner.
Vill återförenas med brorsan
Calle och lillebror Oscar har följts åt rätt länge. De har spelat tillsammans i princip hela sina karriärer – fram till och med säsongen i Leksand. Efter året i Dalarna gick Calle till Södertälje och Oscar till MODO med vilka han blev svensk mästare förra säsongen. De hoppas båda på en framtida återförening.
- Det är väl inte omöjligt, tror jag. Vi pratar dagligen och är riktigt tighta. Det är bara två år mellan oss, och vi har umgåtts väldigt mycket när vi växte upp, berättar Calle.
Banham sänder rätt signaler
Calle och Marcus har fått en potentiell lekkamrat i kanadensaren Frank Banham som värvades förra veckan och som anslöt till laget per omgående. I skrivande stund har Calle bara tränat ett pass tillsammans med rutinerade Banham.
- Han verkar skittrevlig, social och så. Att han direkt valde att flyga med oss upp till Stockholm i söndags för att se matchen mot AIK, det säger en hel del om honom. Han ville se hur vi spelade och träffa oss andra i laget. Det sänder helt rätt signaler, säger Calle lyriskt.
Gjorde storklipp
Fram till för två veckor sedan gick Calle runt med en frisyr liknandes den som Frank Banham iklär sig i skrivande stund. Det var efter påtryckningar från kvinnorna i Calles liv – morsan och tjejen – som håret sparades ut. En dag fick det vara nog, vindfånget blev för stort.
- Haha, jag känner absolut ingen ånger över att jag klippte mig, skrattar Calle och intygar att han inte hamnat i onåd hos kvinnorna på grund av sitt beslut:
- Nejdå, jag har faktiskt till och med fått positiva reaktioner från dem. Nej, jag var riktigt less på håret så det känns skönt att vara av med det.
Lagets bäste tekare
Trots den jobbiga starten på säsongen med flytt till ny stad och nytt lag har Calle Steén visat upp en förnämlig effektivitet vad gäller tekningar, ett mycket viktigt moment där Steén som lagets andrecenter har stort förtroende i alla spelformer. Av seriens ordinarie centrar överglänses Steén bara av Björklövens finske nyförvärv Sami Ryhänen – Calle vinner över 61 procent av tekningarna. Imponerande bra. Han kan inte förklara det rakt av.
- Nä jag vet faktiskt inte riktigt vad det beror på, att det gått så bra. Jag har legat på mellan 50 och 54 procent förut, nu är jag uppe över 60. Jag är väl inne i en bra trend! Jag ser varje tekning som en liten match i matchen. En annan tekare som är grym är Sälen, och jag tror vi har lite liknande stilar, vi ligger väldigt lågt när vi tekar, och får då med oss kraften i tekningarna. Vi är ganska intensiva i momenten. Tittar man sen på en kille som Jan Hrdina, så ser han inte ut att bry sig när han åker fram och ska teka, men vinner ändå varje tekning. Det gäller väl att hitta sin egen stil, ens egen nisch, tror Calle.
”Jag är en känslomänniska”
Tio poäng till på nio återstående matcher och Calle Steén har nått samma summa som han gjorde under förra säsongen i HockeyAllsvenskan. Det är ett på intet sätt omöjligt mål, och tre strutar till så har han gjort lika många mål som då. Calle Steén är nog en av de spelare som visar störst glädje över ett gjort mål – gärna framför en jublande hemmaklack.
- Nja, (haha), jag vet faktiskt inte var jag vänder mig. Jag blir såklart glad när vi gör mål och jag håller inte inne känslorna. Jag är en känslomänniska, man ser på mig när det går bra och dåligt, säger Calle.
Snabbfrågor
Tjeckfrilla eller öststatssnagg?
- Öststatssnagget på isen, tjeckfrilla utanför (haha).
Steen eller Steén?
- Steén. Accenten är något morsan och farsan har lagt dit…
Bäste linjeman som släppt tekning du tagit?
- Jag kommer ihåg att vi ofta hade en skön kille när jag spelade i Bofors. Undrar om det inte var (Robert) Dolk, men jag är inte helt säker.
Ubåtsvarv eller kanonfabrik?
- Oj. Ubåtsvarv…
Varför fick du ett eget klubbfodral i Bofors?
- Förut när jag hade träklubbor, då blev bladen ofta mjuka när man tryckte ner dem i klubbfodralet och då tyckte jag att det kändes respektlöst mot klubborna att bara trycka ner dem, så då fick jag till slut ett eget klubbfodral (haha).
|
|