 |
|
|
|
|
|
”Jag snackar faktiskt inte så mycket”
Han kallas ”Oxen från Kalix”. Fysiskt stark - som en oxe – och med en härlig inställning, tjurskallig om man så vill. Tomas Wallgren, 21, är en spelare som ger allt i alla lägen. Skador har stått i vägen för ”Walle” vars utvecklingskurva känns stadigt stigande sedan han kom till Malmö i somras.
 |
| Tomas Wallgren. | Slog ut Malmö
Tomas Wallgren är en av ett rätt stort gäng framgångsrika juniorer från Luleås ungdomsverksamhet födda under senare delen av 80-talet, ett gäng som bland annat knep JSM-silver 2005. I slutspelet slog Luleå ut Malmö Redhawks i kvartsfinalen, Redhawks med bland andra Carl Söderberg, Andreas Thuresson och Patrik Hersley i den dåvarande truppen. Wallgren gjorde fem poäng i kvartsfinalserien. I finalen föll Luleå till slut mot suveräna Frölunda, Wallgren slutade på delad förstaplats i slutspelets poängliga.
- Det var även första säsongen jag fick komma upp och träna med A-laget och fick även spela ett par byten i någon Elitseriematch. Första gången jag fick vara med bland de stora pojkarna, minns Wallgren succésäsongen.
A-lagsspel och knäskada
Många av Luleås succéjuniorer belönades under sommaren med A-lagskontrakt, Tomas Wallgren var naturligtvis en av dem. I A-laget var det dock inte tal om någon hög poängproduktion, utan en obeveklig inställning i alla lägen och ett stort hjärta för sitt lag. A-lagsplatsen var inte konstant, Wallgren varvade spel i Elitserien med insatser för Luleås J20-lag där han återigen blev poängbäst i J20-slutspelet trots skadebekymmer under säsongen.
- Det var mitt första riktiga seniorår med Luleå. Sen var det även lite juniorlandslagsspel den säsongen vilket var kul. Jag började säsongen bra och fick vara med på matcherna, men sen åkte jag på en ledbandsskada i ena knät, berättar han.
Mer istid – ny skada
Förra säsongen inleddes i Luleå Hockey, förtroendet från dåvarande coachen Slavomir Lener blev allt större. Lener, med meriter från NHL, strukturerade spelarna och formationerna med mycket specifika roller och Wallgren fyllde sin på ett bra sätt. Så kom nästa bakslag.
- Jag åkte på en jäkla hjärnskakning och fick vila mycket. När jag sen var ok igen så fick jag dra iväg en sväng till Rögle vilket jag antar att man säkert kan ha synpunkter på (skratt)! Men det var en bra tid för mig i och med att jag fick spela mycket och hitta tillbaka. Det var bra för min vidareutveckling, summerar Wallgren.
Ingen chansning
Torgny Bendelin och Bobo Simensen hade redan tidigare bra koll på Wallgren från deras tid med Småkronorna. I somras skrev ”Walle” på ett tvåårskontrakt med Malmö Redhawks. Tränarna visste vad de värvat, Wallgren visste vad tränarna gick för. Tomas Wallgren är ständigt utvecklingsbar, det har han visat under åren på seniornivå.
- Främst har jag blivit väldigt mycket starkare, uthålligare, snabbare och starkare i närkamperna. Jag har lärt mig seniorhockeyn på ett annat sätt. Sen har man väl alltid utvecklat skott och teknik utefter åren också.
Ville köra skoter
Steget från Kalix vid den finska gränsen till Skåne och Sveriges Riviera skiljer cirka 160 mil asfalt – och normalt sett sisådär två meter snödjup. Under julen fick Tomas Wallgren – precis som alla andra – åka hem, och naturligtvis hade norrbottningen sett framemot att göra det mest stereotypa en skåning kan tänka sig att en norrbottning gör så fort han får chansen.
- Tyvärr blev det ingen skoterkörning! Jag hade sett fram emot att köra någon av familjens fyra skotrar, men tyvärr hade det inte kommit tillräckligt med snö för att köra så man får väl hålla sig lite tid. Men det var kul att se lite snö...
Mer nervöst på läktaren
Under hösten har Tomas Wallgren missat fem matcher på grund av ännu en skada. Det blev någon veckas vila innan han åter var i spel.
- Man blir mycket mer nervös när man sitter på läktaren än när man är i båset. Man känner sig ganska hjälplös. Det är aldrig kul att inte kunna hjälpa till utan man vill spela. Men skador kommer under en säsong och är inget man kan göra något åt.
Rollen framför mål
Tomas Wallgren har den otacksamma uppgiften att hela tiden nosa sig fram till motståndarslottet där han ska skymma, styra och störa motståndarna. En annan Tomas – Holmström från Piteå – har gjort rollen till sitt varumärke.
- Visst han är ju världens bästa framför mål. Det har blivit lite av min roll att stå där och skymma målvakten. Det finns så många andra spelare som är mer spelskickliga än vad jag är så då blir min roll att stå framför mål, säger Wallgren och påstår att han inte psykar motståndarna särskilt mycket när han väl står där.
- Jag snackar faktiskt inte så mycket och när jag gör det så blir det mest med deras backar. Jag vill gärna att de ska tänka mer på mig än på pucken. Själv försöker jag istället att stå rättplacerad och se pucken.
Spelade med idolen
Wallgrens förebild trots allt är från Piteå, men han heter inte Holmström i efternamn. Tomas har spelat i samma lag som sin idol:
- Micke Renberg! Han har varit en riktig ikon i Luleå, jag har alltid sett upp till honom. Han är en riktig krigare som aldrig viker ner sig, utan kämpar in i det sista. När jag fick spela och träna med honom så kändes det väldigt speciellt. Första gångerna vågade jag inte säga något till honom. Det var en väldigt speciell känsla, minns Wallgren.
Står för disken
På fritiden blir det en hel del filmtittande, TV-spel och umgänge med ”Peppe” Lundh och Martin Samuelsson. ”Peppe” står normalt sett för matlagningen, ”Walle” diskar. Under juluppehållet passade han dessutom på att införskaffa en ny tatuering.
- Det är en hockeyspelare med en döskalle som huvud och flames runt tröjan och sen står det Wallgren på tröjan. Jag är nöjd med den. Nu har jag en oxe på ena armen och en döskalle på den andra, sammanfattar han nöjt.
Snabbfrågor
Psykning eller rejäl tryckare?
- Tryckare.
Malmö eller Luleå?
- Jag saknar snön nu på vintern, så det blir Luleå.
Stark som en oxe eller tjurskallig?
- Jag är nog mer tjurskallig.
Bäst i laget?
- Tuff fråga, inte helt lätt, men jag säger Marcus Paulsson. Han har imponerat mycket på mig denna säsong.
Snackar mest i laget?
- Jag tycker att man hör Cassels röst hela tiden i omklädningsrummet. Han snackar om allt men ingenting!
Tatuering eller piercing
- Tatuering – självklart! säger han och sträcker upp handen i luften…
|
|
|
|
|
|
|