 |
|
|
|
|
|
Krönika: Ett speciellt hockeyår väntar
2008 är året som många har väntat på i och med den nya arenan i Hyllie.
2008 är emellertid nu också året som många bävar för. Ett år som från och med i dag och fyra månader framåt kommer att fyllas med förhoppningar, förtvivlan och i slutändan antingen glädje eller sorg.
Att blicka långt fram i tiden när det gäller hockey har aldrig legat mig för. I år är det dock oundvikligt, både av godo och av ondo. I höst står den ju där äntligen. Arenan. Den som det började pratas högt om redan under Stephan ”Lillis” Lundh och Niklas Wikegårds tid. Tänk att jag minns att Malmö Isstadion redan vid sekelskiftet kritiserades hårt av den nuförtiden alltid underhållande TV-kommentatorn Wikegård. Utöver att klockan slutade att fungera mitt under match, vilket var alltför vanligt på den tiden, och fick ersättas av en äggklocka i speakerbåset, så har jag för mig att det var något rör som läckte och sprutade vatten i båset. Något som Wikegård naturligtvis uppskattade.
Nu, mer än en handfull år senare, sitter vi alltså fortfarande i samma ishall. Antagligen inga rör som läcker och åtminstone ingen matchklocka som lägger av men alltjämt en ”islada” som sett sina bästa dagar och lite därtill. Arenan hade behövts för många år sen ur många aspekter men kanske framförallt med tanke på produkten på isen av i dag. Allsvensk ishockey charmar möjligtvis mindre orter men motiverar desto färre i en storstad, bortskämd eller ej. Därför är det en så pass viktig vår som Malmö Redhawks A-lag har framför sig. Att ta sig upp till Elitserien i sig är en riktigt svår uppgift och att dessutom göra det samma år som multievenemangsarenan, byggd för elitserieishockey, står klar gör prestationskraven än högre. Nånstans måste man nog lära sig gilla en sådan situation, men det är naturligtvis klart enklare sagt än gjort.
Hur goda möjligheterna är att ta sig upp är snudd på omöjligt att avgöra för stunden. För varje år som går blir januari bara mer och mer en miniatyr utav sommarens ”Silly Season”. Topplagen i Elitserien rustar, bottenlagen i Elitserien försöker förstärka sig kvar och de absoluta topplagen i Allsvenskan vill försäkra sig om att ha gjort så mycket man bara kunnat för att ha chans att nå en elitserieplats i Kvalserien. Och detta är ju då bara i Sverige. Det enda som jag finner värt att reflektera över så här långt av ”Silly Januari” är hur många supportrar och allmänt intresserade som hänger upp sig på åldern på en spelare. Faktum är att det är totalt ointressant i det kortsiktiga perspektivet om Malmös snittålder slutar under eller över 27 år den här säsongen. I ett par månaders tid nu har för övrigt fem av sex forwardsspelare i de två första kedjorna varit 80-talister, majoriteten födda närmare mitten på 80-talet, så en rutinerad räv kan ju faktiskt passa alldeles utmärkt in i mixen. Så länge motivationen bara finns där så.
Pucken är platt.
Domaren dömer.
Allt är som vanligt.
Ändå kommer hockeyåret 2008 inte bli som alla andra.
Bra eller dåligt återstår att se.
|
|
|
|
|
|
|