 |
|
|
|
|
|
Cedervalls nyårskrönika
- Statistiken talar sitt tydliga språk -2007 blev ett år där Malmö Redhawks flyttades ur Elitserien och där samma - fast ett helt annorlunda - Redhawks påbörjade en lång resa för att försöka ta sig tillbaka. 2007 blev ett märkligt år där Malmö mellan dipparna visade att man är ett lag som hävdar sig mot de bästa av motstånd. Statistik är fantastiskt.
Malmö Redhawks tog i söndags chansen att avsluta året snyggt genom att vinna över Västerås, men det är ändå ett år som annars oundvikligt förknippas med hur Redhawks ramlade ur Elitserien igen, även om året startade bra. Den 2 januari 2007 slog vi nämligen HV 71 på bortaplan med 3-0. Det står på alla tänkbara vis helt klart att vi hade mått bättre av att möta HV 71 oftare än Bofors. Bara se på HV 71 den här säsongen – tänk om vi hade varit i Elitserien och tagit en massa poäng av dem vilket vi normalt sett gör när vi får chansen. Håve och fasa.
Mycket av våren 2007 är annars förträngt, med ett par undantag naturligtvis. Linköping som spelade SM-final senare framåt vårkanten åkte på storstryk i Malmö, 8-3. Martin Samuelsson förstod redan då att det var läge att visa upp sig inför framtidens storlag, Malmö, och ”Sampe” såg till att hyfsa siffrorna när han satte gästernas tredje mål (som innebar 7-3). Mot den andra finalisten, tillika svenska mästarna MODO, tog Redhawks fem poäng under säsongen. Utan att överdriva får man väl erkänna att ens minne är klart selektivt.
Våren bjöd ju i ärlighetens namn annars inte på så värst många minnen värda att selektera till arkivering, det blev mest hjärnans motsvarighet till dokumentförstöraren. Jag minns inte särskilt mycket, i varje fall. Kvalserien som följde senare på våren minns man väl förstås. Det började ju så otroligt bra. Fyra raka segrar med endast två insläppta mål totalt. Målskillnaden 14-2 fick till och med de mest skadeglada motståndarfansen att sätta hånskratten och lergökarna i halsen. I ärlighetens namn vågade man själv inte ta ut något i förskott även om det naturligtvis kändes ganska behagligt efter 4-1-viktorian i Ängelholm efter omgång fyra.
”Som att pissa på sig”-behagligt. Jag inser det tveksamma i dess behaglighet, men beskrivningen ”skönt i början, men sedan blir det jobbigt” är desto mer träffande. Uttrycket kom från Djurgårdens ordförande Tommy Engström angående Färjestads förslag att utöka Elitserien till 60-70 omgångar (för att ha råd med spelarlönerna – logiskt). Jobbigt blev det i varje fall för Redhawks och förra säsongen avslutades som ett stort och uselt aprilskämt när floppande Leksand tog årets första och sista seger mot Malmö Redhawks den 1 april och därmed såg till att dra med oss till HockeyAllsvenskan 2007/2008. Det kan de inte vara så nöjda över.
Man får väl ta och erkänna att Leksand gjort en imponerande stabil höst, men de har inte rått på Malmö sedan den där matchen i våras. Det borde faktiskt vara ganska oroande för dem att de inte lyckats slå oss den här säsongen. Två av årets höjdpunkter för vår del har inträffat mot just Leksand och det är definitivt något vi tar med oss in i nästa år. Med sjutton gånger två minuter i utvisningsbåset mot det bästa Leksand kunde mönstra inför ett fullsatt Ejendals Arena krigade pågarna till sig 5-5, och (bragd-)matcher som den petar med lätthet ut eventuella 2-6-förluster mot Bofors ur det selektiva minnet med lite distans.
2007 blev ett märkligt år där vi gick med plusstatistik mot bland andra HV71 (4 av 6 utdelade poäng) och de båda SM-finalisterna Linköping (målskillnad 8-7) och MODO (målskillnad 6-4), samt mot höstens seriesuveräner Leksand (två segrar och en oavgjord på fyra försök). Vi gör samtidigt bokslut med klar minusstatistik mot Bofors samt mot nordvästskåningarna. Taskig tajming, kanske man skulle kunna kalla det, men jag tycker trenden är tydlig. Malmö Redhawks är ett lag för den absoluta toppen i svensk ishockey. Statistiken talar ju som vanligt sitt tydliga språk och en rödhök är skarpsynt – och uppenbarligen selektiv…
Min uppskattade och nyblivne kollega Mattias Olsson har precis som jag ett ganska selektivt minne och han har på ett trevligt sätt listat ett antal händelser vi fortfarande minns från hösten 2007. Dessa händelser kommer ni att få läsa senare i veckan.
Med några sköna bilder tackar vi för 2007 och ser framemot 2008. Gott nytt år!
Årets vändning. Fredrik Eriksson sköt 4-3 mot Björklöven.
Derbyfight. Med smärtsam utgång två gånger om.
Målkung. Paulsson gjorde också snyggaste målet mot AIK.
Söderberg’s back. Årets comeback gjordes av kung Carl.
Skönaste segern. Nieminen var matchens profil mot Leksand.
|
|
|
|
|
|
|