 |
|
|
|
|
|
”Det är en stor utmaning att ta oss tillbaka”
Kom till storklubb
Hockeykarriären inleddes i födelsestaden Aura tre mil utanför Åbo, men när han började bli äldre och allt bättre sögs han upp av en storklubb i närheten vilken blev TPS Åbo. TPS är en av finsk hockeys absoluta giganter rent historiskt sett – 21 mästerskapsfinaler har slutat i 10 guld och 11 andraplaceringar. Efter juniortiden i TPS blev det spel i finska andraligan med Kiekko-67, TPS samarbetsklubb, innan det vid 23 års ålder blev debut i SM-Liiga för Tammerforsklubben Ilves.
- I Ilves fick jag först bara kontrakt på tio matcher i taget, och samtidigt fick jag även erbjudande från TPS, men då var TPS verkligen inne i en framgångsvåg och då kändes det konstigt om jag hade kommit in där. Vad hade hänt om de hade börjat förlora när jag kom? Då tog jag beslutet att stanna i Ilves och skrev kontrakt för resten av säsongen. Även vi spelade riktigt bra, och vi var en bra grupp, så det kändes helt ok. Säsongen därpå skrev jag på för TPS, vilket kändes rätt då, berättar Mikko om hur karriären på finsk toppnivå startade.
Framgång efter framgång
Och tåget rullade bara på för Mikko Eloranta. Första året i TPS A-lag blev det silver, säsongen därpå gjorde han VM-debut och flög hem från Schweiz med en silvermedalj kring halsen tillsammans med det finska landslaget. Och den tredje säsongen blev han utnämnd till lagkapten – och TPS tog hem det finska mästerskapet. Säsongen avslutades med ännu ett VM – och ännu en silvermedalj. Som om det inte vore nog draftades han senare under sommaren av Boston Bruins – och den 26 år gamle Eloranta signades genast av sin nya klubb.
- Det var verkligen min stora dröm som hade gått i uppfyllelse då. Jag var inte direkt något barn längre utan jag var 26 år gammal och jag hade inte ens kunnat tro att jag skulle få chansen. Drömmen hade väl alltid funnits där, och nu lyckades jag ta mig dit, tack vare hårt jobb. Undrar vad som hade hänt med mig och min hockey om jag inte hade fått den chansen då, säger Mikko undrande och ser tillbaka på sin karriär.
Fyra år i NHL och hem igen
Efter drygt två säsonger i Boston, på den amerikanska östkusten, kom nästa förändring i karriären – den här gången ofrivilligt. Boston bytte bort Eloranta och skickade honom till andra sidan landet – till västkusten och till Los Angeles Kings. Det blev två säsonger i LA Kings – sen bar det av hem till Finland och TPS igen. Silvermedalj 2004 och Eloranta klämde till med sin poängmässigt bästa säsong i SM-Liiga – 42 poäng på 54 matcher.
- Vi hade egentligen tänkt att stanna kvar i USA några år till, men när jag inte fick några erbjudanden direkt så valde vi att åka hem. Jag ville inte vänta för länge i och med att jag hade familjen att tänka på. Men sen när vi väl hade tagit beslutet att åka hem så kändes det kul. Både jag och min fru är ju från Aura, så vi har mycket vänner och familj kvar där säger Mikko.
Under comebacken i Europa hann Mikko också delta i prestigefyllda World Cup där han och hans finska lejon kammade hem ännu en silvermedalj.
- Det var den bästa turnering jag har spelat, inte bara rent spelmässigt utan även beträffande allt runt omkring turneringen. Sen hade vi ett riktigt bra lag också.
Upp och ner i Alperna
Det blev bara ett år i Finland innan flyttlasset drog vidare med familjen Eloranta och deras tillhörigheter. Rapperswil med endast knappt 8000 invånare blev ny hemvist de följande tre åren.
- Vi var fortfarande sugna på att se något annorlunda. Min fru var gravid igen och resorna inte så långa i Schweiz vilket passade oss bra. Och så är det faktiskt bra hockey där, summerar han valet att flytta till Schweiz. Mikko hade en fantastisk förstasäsong i NLA som den Schweiziska ligan heter, men under försäsongen till den andra bröt Mikko ett ben och tvingades vila från hockeyn under nästan hela året. Den tredje och sista säsongen i Schweiz ett nytt lyft för Mikko – som efter tre år i Schweiz valde Malmö Redhawks.
Hungrig hårdrockare
Mikko Eloranta är här för att vara bland de bästa. Det är inte bara klubbens och fansens förväntningar som är höga – högst förväntningar har han kanske från sig själv. Trots alla framgångar med såväl landslag som klubblag, och ett fyra år långt äventyr i NHL, är han inte redo att summera karriären ännu. Han är fortfarande hungrig.
- Ja det är jag absolut! När man har en utmaning som lockar framför sig så är man det. Det är en stor utmaning att ta oss tillbaka, och den utmaningen kommer bara att kännas roligare och roligare ju längre fram vi kommer, funderar han.
Runt hörnet väntar en av Europas finaste hemmaarenor, och kontraktet löper även över nästa säsong. Förutom spel i Elitserien har han ytterligare ett drömevenemang att uppleva i Malmö Arena:
- Metallica! säger han snabbt och med stor övertygelse.
|
|
|
|
|
|
|