 |
|
|
|
|
|
Pavel Trnka
30-årige Pavel Trnka har spelat över 400 NHL-matcher med Anaheim Mighty Ducks och Florida Panthers. Han har än så länge gjort nio matcher med Malmö och innan dess spelade han i den tjeckiska Extraliga för sin hemstad och moderklubb Plzen.
Jag tog mig ett litet snack med vår senaste tjeck och vi pratade bl.a. och Ducks, Panthers och Redhawks.
Pavel är alltså uppvuxen och hockeyfostrad i den tjeckiska staden Plzen. Där har han spelat av och till under hela sin karriär och det var stort för honom att som 18-åring debutera i klubbens representationslag.
- Det började med att jag fick vara med och träna med A-laget, sen kommer jag ihåg att jag fick vänta på min chans att vara med och spela. Det var riktigt kul när man sen väl fick chansen. Jag är ju uppvuxen där så det hade ju alltid varit något av en dröm att få vara med och spela med de ”stora killarna”. Det är säkert allas dröm att få vara med och spela i A-laget i ens egen hemstad. Jag gick hela vägen från hockeyskolan och ville hela tiden ta mig uppåt. Jag såg hela tiden upp till de som spelade ett snäpp över mig. När jag var 10 år ville jag spela med de som var 12, när jag var B-junior ville jag till A-juniorerna och så vidare. Det fanns på något sätt alltid en morot att ta sig vidare uppåt under junioråren.
Tjeckisk och amerikansk hockey
Efter ett par säsonger i Extraliga åkte du sen över till USA för att spela i AHL för Baltimore. Hur kom det sig?
- Jag spelade JVM 1995 och då var där scouter som såg mig och jag hade ju draftats redan
-94, så de hade väl ganska bra koll på mig. Jag fick åka över på läger och gjorde bra ifrån mig där och jag trodde att jag kanske skulle få chansen att spela i någon av de amerikanska juniorligorna, men istället fick jag chansen i AHL. Det trodde jag verkligen inte. Jag kommer ihåg att jag var yngst i laget, och det kändes hur spännande som helst.
Hur bra är AHL?
- Det är en bra liga och det var ganska stora skillnader från det spelet som jag var van vid i den tjeckiska ligan. Där ger verkligen alla spelare allt i varje byte och på varje träning. Alla vill komma upp ett snäpp till NHL så det är väldigt fokuserat. Alla önskar att de ska få det där samtalet om att de ska få chansen, men det är väldigt få som får det. Vi var kanske 80 killar på lägren och alla tror att de ska klara det, men i själva verket finns det kanske bara ett par platser, så det är tuff konkurrens.
Om vi ser till själva spelet, vilka andra skillnader är där mellan den amerikanska och den tjeckiska hockeyn?
- Det är nog främst just det att alla jobbar hårdare. Sen säger alla att det är mer fysiskt i AHL och NHL och att alla slår på mer, och det stämmer nog också. Jag skulle nog vilja säga att det finns skickligare spelare i Europa, men tuffare i USA och Kanada. Där går hockeyn snabbare och alla är lite mer seriösa. Även om man inte spelar i topplag så spelar man för sitt jobb och sitt kontrakt.
Hur skulle du vilja beskriva supporterkulturen där?
- Det är bra fans, men jag måste nog säga att här är de mer insatta och kunniga. I t.ex. Kalifornien finns det så många andra populära sporter som drar publik. Sen kör inte fansen ramsor och så som här och där finns inte någon ståplats vilket gör att det inte blir samma stämning som i Europa.
Foto: Mikael Lindström
Ducks, Panthers och Redhawks
Säsongen 97/98 fick så Pavel det där samtalet och han plockades upp till NHL-laget Anaheim Mighty Ducks. Där blev det totalt 322 matcher för honom och 58 poäng. Detta var några år som han ser tillbaka på med glädje.
Det blev alltså sammanlagt fem och en halv säsong för dig tillsammans med Anaheim Mighty Ducks. Minns du fortfarande din första match?
- Absolut, det var naturligtvis en stor dag. Jag försökte att inte tänka så mycket på det innan matchen men dagen efter smälte det liksom in och då kändes det enormt härligt. Nu var det gjort, jag hade klarat det - lite så kändes det.
Har du något speciellt minne från dina år med ”the Ducks”?
- Givetvis var det roligt när jag fick vara med och spela slutspelet för första gången. Men jag får nog säga att varje dag där känns som ett stort minne. Varje match och varje dag med laget var fantastiskt, det var ”awesome”.
Till 2002/2003 drog du sen vidare till Florida Panthers, där du spelade fram tills lockouten?
- Ja, jag bad nästan om att bli tradad p.g.a. olika anledningar. En av anledningarna var att jag inte tyckte att jag fick spela så mycket som jag ville. Jag tror att det var bra att byta klubb och det kändes kanon att komma till Florida.
Under lockout säsongen 2004/2005 återvände du sen hem för att åter spela med Plzen. Hur kändes det att komma tillbaka hem efter nio säsonger i USA?
- Det var bara bra och det kändes kul att komma hem och spela för min stad. Det var många som kom tillbaka till Tjeckien den säsongen så det var en bra säsong både för hockeyn och för publiken.
David Moravec spelade även han för Plzen då har jag för mig?
- Ja, vi spelade först tillsammans under lockouten och sen en säsong till därefter. När jag sen åkte till Leksand åkte han hit.
Ja, hur kom det sig att du spelade med Leksand förra säsongen?
- Det var egentligen Plzen som hade lite ekonomiska problem och ville att vi skulle göra något och Leksand ville ha dit mig. Jag spelade faktiskt mot Malmö i kvalet förra säsongen, ler han.
Efter sina matcher med Leksand återvände han åter hem och det var nära att han kom hit till Malmö redan till säsongsstarten.
- Jag ville och försökte komma hit redan till säsongsstarten, men de ville inte släppa mig i Plzen. Jag har fått ta mycket press på mina axlar hemma denna säsong, så det kändes verkligen skönt när det löste sig till slut. Jag är jättenöjd över att äntligen vara här.
Är du nöjd med din egen insats så här långt?
- Nej! Jag har mycket kvar att visa, men det brukar ta en del matcher innan man kommer in i det när man kommer till en ny klubb så här mitt under säsongen.
Anpassningsbar back
Det krävs precis som Pavel säger en hel del anpassning när man kommer in i ett nytt lag mitt under en säsong. Man ska inte bara lära känna killarna i laget, förstå och lära sig spelsystem, utan man måste även anpassa sig till nya domarbedömningar.
Har det varit svårt att anpassa sig till Elitseriens domarbedömningar?
- Ja, det har det väl varit, men de ändrar reglerna överallt hela tiden och domarna blir mer strikta i sina bedömningar. Det är olika regler överallt och hockeyn förändras hela tiden. Det är klart att det tar tid att anpassa sig, och jag kan nästan känna mig lite rädd för att röra någon. Helt ärligt så tycker jag att det skadar hockeyn allt det här med att man hela tiden måste ha klubban på isen och så. Det tar bort många kampsituationer. Men nu är det som det är, och då måste jag anpassa mig efter det.
Vilken egenskap tycker du är den viktigaste hos en back?
- Det är nog att man måste hålla en jämn nivå i alla matcher och inte vara upp och ner.
Och vilka ser du som dina främsta egenskaper?
- De hoppas jag att ni får se snart, ler han.
En del andra backar som jag har pratat med är väldigt noggranna med sin plus- minusstatistik. Hur viktig är den för dig?
- Jag tittar faktiskt inte så mycket på den. Det är klart att det ser bra ut om man har plus, men det behöver inte säga så mycket om hur man spelar. Man kan göra en bra match och få minus och ibland gör man en usel match och hamnar ändå på plus. Vad man verkligen presterar på isen är viktigast för mig. Det där med plus- minus är nog mer för media och fansen än för mig som spelare.
Hur mycket vet du om de andra lagen i Elitserien?
- Inte så mycket och det jag vet är mest från förra säsongen. Under försäsongen, när jag trodde att jag skulle få komma hit, så höll jag mig ganska uppdaterad, men sen när det blev att jag fick stanna i Plzen så slutade jag med det.
|
|
|
|
|
|
|