 |
|
|
|
|
|
Luleå sänkte Malmö med en man mer Det blev en ganska jämn tillställning, rent spelmässigt, i Luleå, men Redhawks effektivitet från i tisdags saknades. Chanserna fanns där, men pucken ville inte leta sig in.
Samtidigt var Luleå oerhört effektiva i powerplay, och Redhawks normalt starka boxplay fick på pälsen hela fyra gånger. Slutsiffrorna blev 6-2 för Luleå, och som sagt hela fyra av målen kom i powerplay.
Vi åkte till Luleå stärkta av vinsten mot Linköping, men säg den glädje som varar. Vi inledde matchen piggt och när Sälen tryckte dit sitt andra mål, vilket innebar 1-2 till Malmö, så trodde man att vi äntligen skulle kunna lyckas vinna två matcher i rad. Men icke.
Luleås tränare, Slavomir Lener, tog då time-out något som skulle visa sig vara ett genidrag.
Strax därefter kvitterade hemmalaget till 2-2, vilket även var ställningen efter första perioden.
I andra stod det och vägde ganska länge, tills Jason Woolley åkte ut för en icke existerande slashing efter 35.47. Detta gav åter Luleå möjligheten att spela powerplay och för tredje gången i matchen resulterade det i mål. Vid detta mål fick vi se ett ganska passivt Malmöförsvar som lät Fredrik Hynning stå och rota och gå på retur ett par gånger om innan han till slut fick in pucken bakom Stana.
Dryga minuten efter 3-2 målet var det så dags igen, denna gång i spel 5-5. 4-2 målet grundlades av att en Malmöförsvarare drattade på ändan i försvarszon vilket friställde två Luleåspelare.
Vi fick avsluta den andra perioden i powerplay och där hade vi en ganska vass möjlighet när Frylén tog backskott och det var sånär att Thuresson kunde trycka dit returen.
Inför tredje kändes det hoppfullt, trots ett 4-2 underläge. Vi hade så långt sett en jämn match och Malmö var klart med. Vi fick inleda matchen med att spela i numerärt överläge i drygt en och en halv minut. Vi tryckte på, passade pucken, men kom inte riktigt till några distinkta avslut. Detta var förresten signifikativt för Malmös powerplay rakt igenom hela matchen, d.v.s. vi tog för få avslut. Trots att vi inte fick någon utdelning där kändes det som om det hängde ett Malmömål i luften, men istället kom det matchavgörande 5-2 målet, som jag faktiskt nästan tror var Luleås första skott på mål i den tredje perioden. Det såg inte helt otagbart ut får Stana.
Trots en tremålsledning för hemmalaget gav Malmö inte upp utan fortsatte att köra på. Men med knappa 10 minuter kvar av matchen åkte Jussi Tarvainen ut för en tripping och då punkterade Luleå matchen genom att göra sitt sjätte mål, vilket även var deras fjärde mål i powerplay.
Om vi ska summera matchen så gjorde vi inte en dålig match. Det som blev matchavgörande var såklart Luleås powerplay. Där var de ruskigt effektiva och de gjorde hela fyra mål i det momentet. Malmö gjorde inga mål i powerplay, trots en handfull möjligheter.
Bäst i Malmö var Carl Söderberg, Mikael Wahlberg och Andreas Thuresson.
Luleås tränare, Slavomir Lener, var ganska nöjd efter matchen.
- Vi har försatt oss själva i en situation där varje poäng och varje match är oerhört viktiga för oss. Vi har därmed satt stor press på oss själva, vilket även visade sig i den första perioden. Vi pressade oss själva för att få in pucken i zon men Malmö var välorganiserat och det kostade oss två mål. Men under andra halvan av matchen började vi tro på oss själva.
Vad är du speciellt nöjd med?
- Där var mycket som var positivt, men även mycket som var negativt och vi har fortsatt mycket att jobba på. Nummer ett är spelvändningarna, där är vi för dåliga. Sen måste vi även förbättra vårt försvarsspel och vårt markeringsspel. Vi spelar för mycket i hörnorna och under vissa perioder känns det som om vi vägrar ta skott från blå linjen, avslutar Slavomir.
Imorgon åker Malmö till Skellefteå för att träna och på lördag har vi en ny chans att spela hem tre poäng, mot just Skellefteå.
|
|
|
|
|
|
|