 |
Jussi Tarvainen* Jussi Tarvainen är ett av Malmös senaste tillskott. Han är en offensivt skicklig spelare, som framförallt är utrustad med ett bra skott och bidrar med mycket energi i spelet.
Denne ”Jussi 2”, är 30 år gammal och valde efter säsongen 2005/2006 att bryta sitt kontrakt med Linköpings HC för att testa lyckan i NLA-klubben Basel. På 147 matcher i LHC-dressen noterades han för 89 poäng, fördelat på 45 mål och 44 assist.
Men drygt ett halvår efter klubbytet till Basel valde han att flytta tillbaka till Sverige och Elitserien för att hjälpa Malmö ur sitt prekära läge. Så här sa Sportchefen, Peter Andersson, när allt var klart med Tarvainens övergång.
- Det känns väldigt roligt att vi gjort klart med Jussi, speciellt eftersom vi försökte få hit honom redan till säsongsstarten. Detta är en offensivt bra spelare som snittar 25-30 poäng per säsong, vilket innebär att han kommer att tillföra spets till vårt lag.
Mer information om Jussis övergång till Malmö kommer senare, vi inleder istället med ett rykte från Linköping som sa att han var en riktig materialspelare, som hade höga krav på sin utrustning. Något som Malmös materialförvaltare, Håkan Karlsson, inte har märkt något av.
- Nejdå. Jussi är en riktigt bra kille som håller ordning på sina egna grejor.
Så här säger Jussi själv om vikten av att hålla koll på sin utrustning:
- Det ligger en del i det du hört från Linköping. Det är viktigt för mig att jag har bra klubbor och skridskor. Vet jag att allt stämmer känns det även bättre på isen. Men jag fixar mycket själv, men visst får jag även hjälp av Håkan och Uno.
Bra år i Tappara
Innan Tarvainen kom till Elitserien hade han spelat 10 år i Finlands högsta liga, SM-Liiga. Han gjorde många bra säsonger där och nämnas kan t.ex. att säsongen 00/01 blev han utsedd till både slutspelets bästa spelare och uttagen till All Star Team.
Var det din bästa säsong i Finland?
- Kanske det. Det var ett riktigt bra år och jag gjorde många mål i slutspelet, men vi förlorade finalen vilket tar bort lite av glädjen. Det var annars första gången Tappara var i final på 15 år, så intresset var stort och vi hade ett bra lag.
2003 var du sen med och vann ligan med just Tappara, kände du då att du hade gjort ditt i den finska ligan, för det var även efter den säsongen som du flyttade till LHC?
- Jag hade haft fyra bra och roliga år i Tappara, men jag hade spelat 10 år i Finland, och kanske 500 matcher, haha, så det var kul att testa något annat. När jag skrev på för Linköping hade de det ganska tufft. Det påminner lite om situationen här i Malmö. Man hade det tufft, men möjligheterna för att det skulle gå bättre var stora. Jag hade några bra år i Linköping.
Hur tycker du att ditt spel har utvecklats sedan du spelade i Finland?
- Hm, jag är nog mer stabil i mitt spel nu. I Finland spelade jag nästan bara en offensiv hockey, nu är jag med i båda riktningarna. Det berodde kanske en del på att det är mindre rinkar i Finland och kanske ett lite mer intensivt spel med mycket tacklingar. Här är spelarna lite äldre och vågar hålla mer i pucken.
Basel t/r
Efter säsongen 2005/2006, valde alltså Jussi att dra söderut för att prova på den schweiziska ligan och han skrev på för Basel. Ett Basel som Jussi Riihijärvi för övrigt hade varit med och spelat upp i högsta divisionen 2004/2005. Där blev han bland annat klubbkompis med svenska playmakern Niklas Anger och kanadickerna Andy Delmore och Eric Landry.
Du var med på Malmös önskelista redan till säsongsstarten, men istället blev det Schweiz. Varför?
- Jag kände att jag ville testa något helt nytt. Det är en bra liga i Schweiz, den är inte så dålig som många tror. Framförallt är där många bra kanadensare och det är en temporik och fartfylld hockey.
Efter 27 matcher med Basel valde du att åka tillbaka till Elitserien för att hjälpa Malmö. Man ställer sig ändå frågan varför du valde just oss, Malmö ligger trots allt sist i tabellen. Vad fick dig att anta denna utmaning?
- Privat hade vi inte det så bra i Basel, så jag pratade med klubbens sportchef och vi kom överens om att jag skulle sluta. Malmö var intresserade och det kändes som en rolig utmaning. Det var faktiskt ett lätt beslut för mig. Min familj har alltid trivts bra i Sverige och de hade inte det lätt i Schweiz. Vi trivs riktigt bra här i Malmö, det är en bra stad och jag tycker det verkar vara bra stämning i klubben. Jag har alltid gillat att spela här, även när jag spelade med Linköping. Här finns alla möjligheter för att det ska gå bättre och bättre. Som jag sa tidigare så påminner det mycket om stämning när jag kom till LHC. Då var de i botten och nu är de nästan i toppen. Jag hoppas på samma utveckling í Malmö. Här finns alla möjligheter. Sen gillar vi som sagt även staden och vi vill leva i en lite större stad. Här finns allt och det är även nära till Köpenhamn.
Foto: Mikael Lindström
Att Jussis nära vän, Jyrki Välivaara, redan fanns i Malmö, gjorde så klart inte hans klubbval svårare. Så här beskriver Jussi Jyrki:
- Jyrki är en stabil och riktigt bra defensiv spelare. Han kan spela på samma nivå hela tiden, och har inga dippar i sitt spel.
Missförstånd
Det känns som om jag skulle vilja göra ett litet tillägg så här mitt i reportaget, då man inte slutar att förvånas hur otroligt ödmjuka, professionella och trevliga våra finska spelare är, och det gäller samtliga. Men som sagt, det var en liten parantes. Tillbaka till intervjun. Jussi valde att spela med nummer 20 på ryggen, något som inledningsvis ledde till några missförstånd. När vi t.ex. var uppe i MODO debuterade Jussi och gjorde även mål. Då hade TV rapporterat att det var Simon Skoog som hade gjort mål. Detta ledde till att Andreas Thuresson, som då var på landslagssamling, ringde mig för att fråga om Simon var tillbaka?
- Ha, ha. Ja det gäller att hålla sig uppdaterad, menar Jussi. När jag har möjlighet att välja nummer vill jag ha 20. Det har jag nästan spelat med under hela min karriär. I Linköping var det upptaget så då fick det bli 40 istället, 2x20.
En annan sak som kan leda till en del missförstånd är att det redan finns en Jussi i laget. Vad kallas du för, Jussi 2?
- Ha, ha, nej det blir bara Jussi. Ibland när Dave coachar kan det vara svårt. När han skriker att Jussi ska in måste man hålla koll på vem han tittar på… annars är det inga problem.
Du har blivit placerad bredvid Pirjetä och Fagemo. Hur fungerar det tycker du?
- Jag tycker att det har fungerat bra. Men jag hoppas att vi framöver kommer att producera mer mål. Jag tycker vi spelar stabilt, men som sagt vi måste göra mer och skapa mer i det offensiva spelet. Om vi tittar på hela laget så måste vi upp till en jämnare nivå och spela stabilare. Det är inte alltid så lätt i det läge vi befinner oss i, men vi måste spela enkelt hela tiden. Då kommer det andra att lösa sig automatiskt.
Vad tycker du annars om din insats så här långt?
- Jag tycker att jag ska spela bättre. Det har väl varit ok för att ha kommit till en ny klubb och ett nytt spelsystem, men det räcker inte. Jag kan bättre.
Du gjorde mål i debutmatchen mot MODO, kanske inte ditt allra snyggaste mål?
- Jo, det var väl snyggt? Det var absolut meningen, skrattar Jussi. För er som inte minns målet kan jag berätta att han missade nästan pucken så den studsade konstigt och gled in under MODO-målvakten…
Du har legat runt 19 minuters istid per match. Tycker du att det är lagom?
- Det är helt ok.
Vilket var ditt första intryck av tränaren Dave King?
- Det är en riktigt bra tränare. Han är hård men inte för hård. Vi har även väldigt bra träningar, så det funkar bra. Dave är en bra ledare.
Finsk jul
Hur firade ni jul, var ni här eller åkte ni hem till Finland?
- Vi var hemma i Finland i tre dagar. Vi firar på samma sätt som i Sverige. Det enda som skiljer sig är nog maten. Jag kan inte riktigt förstå hur man kan ha köttbullar och prinskorv på julbordet...
Men Jussi, det är ju bland det allra viktigaste. Gillar du inte köttbullar?
- Jo då, köttbullar är ok, men inte på julbordet. Men prinskorvar, det förstår jag inte överhuvudtaget, ler han.
Avslutningsvis, hur ställer du dig till landslagsspel? Vad skulle du säga om den finske förbundskaptenen, Erkka Westerlund, skulle ringa?
- Jag vet inte om de vill ha mig, hehe. Det är inget jag precis har tänkt på. Jag var ju med och spelade i Moskva förra året och det är alltid roligt att representera sitt land. Men nu använder man mest yngre spelare i landslaget. De vill även ta många spelare från den egna finska ligan då det är bättre för ligan om de har många ”egna” spelare med i landslaget. Det viktigast för mig är nu att spela riktigt bra här och att det går bra här i Malmö, avslutar denne ödmjuke ”Jussi 2”.
* Noterbart är att hela denna intervju genomfördes på svenska, då Jussi ville träna sig på språket. Detta hör inte till vanligheterna då de flesta andra utlänningar är lite osäkra och helst vill ta det på engelska, även om de är duktiga på svenska. Jussi gjorde det med bravur och var väldigt duktig.
|
|