 |
Ross Lupaschuk Ross Lupaschuk föddes den 19 januari 1981 i Edmonton, Kanada. Han draftades 1999 i andra rundan av Washington Capitals men tradades 2001 vidare till Pittsburgh Penguins.
Bakgrund
Du växte upp i den klassiska hockeystaden, Edmonton. Fanns där några andra alternativ än att spela hockey som liten?
- Nja, alternativen fanns väl men jag gillade hockeyn bäst. Jag spelade faktiskt baseboll och fotboll också som liten, men det blev ganska snabbt bara hockey för min del. Jag började gå på sommarhockey och på flera läger och sen var det väl mer eller mindre kört, skrattar han innan han fortsätter, jag har både en yngre syster och en yngre bror som båda också spelar hockey, så det var i princip ett heltidsjobb för våra föräldrar att skjutsa oss.
Vad kan du annars berätta om Edmonton?
- Jag trivdes väldigt bra där, och det var en bra stad att växa upp i. Vädret påminner rätt så mycket om det här i Sverige. Där är fina och ganska varma somrar, och lite trista gråa vintrar. Det var betydligt mycket mer snö på vintern när jag växte upp, än vad där är nu.
Hade du några förebilder när du växte upp?
- Min favoritspelare var Mark Messier, säkert mycket för att han spelade i Edmonton Oilers. Jag gillade hans sätt att spela. Han var en bra ledare och hård spelartyp. Hans bästa sida var att han drog fram det bästa hos resten av laget.
Såg du många av Oilers hemmamatcher?
- Visst var jag på en hel del matcher, men när jag själv började spela på ?riktigt? hann jag oftast inte. Då hade vi själva hemmamatcher samma dag som de.
Personen Lupa
Du och din lilla familj har flyttat ut till Limhamn. Hur trivs ni där?
- Riktigt bra. Vi bor i en ovanvåning på ett hus och det funkar jättebra. Det är en mysig del av Malmö, lugnt och skönt, och det passar oss bra.
Ni har en liten dotter på två och ett halvt år, tycker du att din inställning till hockeyn har ändrats sedan ni fick henne?
- Nej, det tror jag inte. Jag spelar fortfarande likadant, men däremot har mitt liv utanför isen absolut förändrats. Jag har blivit mer ansvarstagande och har fått andra sovvanor. Men jag skulle aldrig vilja ändra på något, det är helt fantastiskt att vara pappa. Vi tittade på lite bilder häromdagen, och det är ju inte klokt hur fort det går. Det känns inte som länge sedan hon var en bebis, nu är hon en liten människa som pratar hela tiden, springer runt och har långt hår. Hon brukade ju vara så tyst? skrattar Ross.
Folk säger ofta att desto högre man kommer inom idrotten, desto mer handlar det om business. Håller du med om detta?
- Jo, visst har det blivit mer business utanför hockeyn. Man tänker mer på att man måste lägga undan till pensionen och på att man ska kunna försörja sin familj även efter sin aktiva karriär, så på så vis är det mer business. Men jag tycker att det är ganska så kul att lära sig den biten av hockeyn också, d.v.s. kapitalplacering m.m.
Är det något du skulle kunna tänka dig att syssla med efter din aktiva karriär?
- Nej det tror jag inte. Jag har funderat lite på att kanske bli tränare. Jag tycker att det är kul att hjälpa yngre och att lära ut, så det är möjligt att jag engagerar mig inom någon hockeyskola eller något liknande.
Det här med att hjälpa andra, är något vi kan se att Ross gör redan idag. Lägg till exempel märke till att han efter varje mål, oavsett om det är vi eller motståndaren som gör det, åker fram till vår målvakt och peppar honom.
- Det är inget jag tänker på, men ibland behöver killarna få ett lyft och då pushar jag dem helt naturligt. När det gäller målvakterna så behöver de pushas hela tiden, de har en väldigt utsatt position.
WHL, AHL och NHL
Juniorligan i Kanada är indelad i tre olika divisioner och består totalt av 55 lag. Ross tillhörde the Western Hockey League (WHL). Han draftades först av Lethbridge och därefter skeppades han först vidare till Prince Albert och mitt under säsongen 99/00 gick han över till Red Deer, där han stannade i två år. Under åren i Red Deer var han i högsta grad delaktig i att laget för första gången vann the Memorial Cup, vilket är det finaste man kan vinna som junior i Kanada. Här möts de bästa lagen från de tre olika divisionerna, och vinnaren tar hem trofén. Tilläggas kan att denna säsong gjorde 'Lupa' 80 poäng på 87 matcher!
- Det kändes faktiskt ganska stort att ta hem the Memorial. Vi var Kanadas bästa lag den säsongen, säger han stolt.
Foto: Mikael Lindström
Efter juniortiden började det bli allvar för Ross. Han draftades av NHL-laget Washington men sommaren innan han skulle flytta dit, tradades han till Pittsburgh Penguins mot Jaromir Jagr! Washington fick Jagr och i utbyte fick Penguins Lupaschuk, Kris Beech och Michal Sivek,
- Jag trodde jag skulle till Washington men sen blev det Pittsburgh, det kan ändras snabbt inom hockeyn. För min del spelade det ingen större roll, jag var mest glad att komma till en NHL-organisation.
Men det blev inte så mycket spel med the Penguins för honom, utan istället spelade han fyra säsonger tillsammans med 'The Baby Penguins' som deras farmarlag, Wilkes-Barre, kallas för. Tillsammans med dessa noterades han bland annat för 18 mål i Grundserien 2002/2003.
- Som en förstaårssenior var det oerhört spännande att bli proffs och få chansen att spela tillsammans med de stora grabbarna, säger Ross, som mycket väl minns när han för första gången fick chansen att spela tillsammans med Pittsburgh Penguins.
- Ja, den dagen minns jag mycket väl. Jag försökte att hålla mig så lugn som möjligt under dagen, men när jag väl var ute på isen och de började sjunga nationalsången, då fick jag gåshud, då började man inse vad som höll på att hända. Sen gjorde det ju inte saken sämre att vi skulle möta det kanadensiska laget Toronto Maple Leaves med spelare som Mats Sundin. Det kändes riktigt stort och är något som jag aldrig kommer att glömma.
Det blev bara tre matcher i NHL, varför tror du att det inte blev fler?
- Jag ser det inte som 'bara' tre matcher, utan istället som att jag 'fick' tre matcher. Jag var den unge killen, som försökte slå mig in bland de stora och rutinerade spelarna, och det är tufft. Jag hoppas att jag får chansen att återvända dit någon dag.
Sverige
Efter fyra säsonger med 'Baby Penguins' packade Ross ihop sina tillhörigheter för att dra till den svenska Elitserien och Mora. Både i Mora och nu i Malmö inledde han lite trögt, men kom mer och mer ju längre säsongen gick. Trots detta ser han inte sig själv som en 'slow starter'.
- Nej, det tycker jag inte att jag är. Vi är i princip ett helt nytt lag i Malmö och då tar det lite längre tid att komma in i det. Vi har kommit en bra bit på vägen som grupp nu, men vi kan fortfarande bli bättre.
Jag har förstått att du har väldigt höga krav på dig själv. Hur yttrar detta sig?
- Jag gillar att vara en kille som tränaren kan placera och använda överallt. Jag märker själv när jag gör något som inte är bra, och då blir jag irriterad på mig själv. Jag vill vara en pålitlig och ansvarsfull spelare.
Du har onekligen fått tränarens förtroende i de senaste matcherna och blev seriens förste spelare att passera 30 minuters istid i en och samma match.
- Jasså, det visste jag faktiskt inte. Det kändes bra i matchen mot MODO, synd bara att vi inte fick med oss en vinst därifrån, för det var vi värda. Jag gillar att spela mycket, men istid är något man förtjänar, så jag måste fortsätta att spela bra för att få förtroendet.
Vilket spelar du helst, power- eller boxplay?
- Hm, svårt att säga. Jag gillar ju att göra mål så då får jag väl säga powerplay.
Hur viktig är plus-/minusstatistiken för dig som back?
- Vet inte riktigt. Den statistiken säger egentligen inte så mycket. Man borde på något vis slå ut den på hur mycket man spelar. Vissa spelar ju betydligt mer än andra och kan då få en mer negativ statistik, fastän de har spelat bättre än de som ligger på plus. Det finns helt enkelt mer bakom siffrorna än vad man ser. Den visar lite, men är inte så viktig för mig.
Är det speciellt att möta din förra klubb, Mora?
- Ja det gjorde det. Det var speciellt att komma tillbaka, och det förde tillbaka många fina minnen. Men sån är branschen och nu tillhör mitt hjärta Malmö.
|
|